Det var först i efterhand, när jag i min trötthet piggnade till igen, som jag förstod vad jag precis sagt. Något inom mig fick mig att våga ta steget, steget till att ta chansen och visa mitt sanna jag - även om jag visste att det innebar en stor risk för ett redan så skadat hjärta.
Jag minns det som om det var igår, första gången jag såg hur dina ögon log. En mörk och regnig onsdag natt i september, det var kallt och jag minns att jag tänkte, "nu så är hösten äntligen här." Kvällens höjdpunkt var när vi närmade oss slutet, jag drog mig lite närmare dig och ett leende spred sig när vi gick sida vid sida och jag i din famn, om du bara visste hur nervöst mitt hjärta slog.
Mitt i all min osäkerhet övertygade du mig genom din utstrålning, omtänksamhet och oemotståndliga charm att jag hittat rätt. En känsla av förtroende och respekt du alltid sprider runt dig, en känsla av trygghet du skapat inom mig och en rädsla du har släckt.
Tillsammans har vi lyssnat på artister som David Gray och det var även du som introducerade mig för Lars Winnerbäck. Så många låtar, så många fina minnen. All mysig musik vi lyssnade på under den sagolikt fina helgen vi spenderade på Kolmården och resan vi gjorde dit på snabba & stadiga däck.
Tjugoåtta underbara dagar har gått sedan den där första kvällen och ändå känns det som om vi känt varandra längre än så. Mållös och förundrad tänker jag på hur du fyllt min vardag med omtanke, glädje, kärlek och vänskap. Allt detta underbara som jag länge trott att jag inte skulle få uppleva igen men så var det ändå min tur och jag är glad att det blev så.
Det hade bara gått några få träffar och plötsligt en kväll när jag låg där och var på väg att tryggt slumra in i din varma famn viskade jag lugnt, "släpp aldrig taget".
Det var först i efterhand, när jag i min trötthet piggnade till igen, som jag förstod vad jag precis sagt. Något inom mig fick mig att våga ta steget, steget till att ta chansen och visa mitt sanna jag - även om jag visste att det innebar en stor risk för ett redan så skadat hjärta. Du svarade genom att omfamna mig lugnt och viska tillbaka, "jag lovar, det kommer jag inte att göra." Jag rodnade och mina ögon log.
Jag minns det som om det var igår, första gången jag såg hur dina ögon log. En mörk och regnig onsdag natt i september, det var kallt och jag minns att jag tänkte, "nu så är hösten äntligen här." Kvällens höjdpunkt var när vi närmade oss slutet, jag drog mig lite närmare dig och ett leende spred sig när vi gick sida vid sida och jag i din famn, om du bara visste hur nervöst mitt hjärta slog.
Mitt i all min osäkerhet övertygade du mig genom din utstrålning, omtänksamhet och oemotståndliga charm att jag hittat rätt. En känsla av förtroende och respekt du alltid sprider runt dig, en känsla av trygghet du skapat inom mig och en rädsla du har släckt.
Tillsammans har vi lyssnat på artister som David Gray och det var även du som introducerade mig för Lars Winnerbäck. Så många låtar, så många fina minnen. All mysig musik vi lyssnade på under den sagolikt fina helgen vi spenderade på Kolmården och resan vi gjorde dit på snabba & stadiga däck.
Tjugoåtta underbara dagar har gått sedan den där första kvällen och ändå känns det som om vi känt varandra längre än så. Mållös och förundrad tänker jag på hur du fyllt min vardag med omtanke, glädje, kärlek och vänskap. Allt detta underbara som jag länge trott att jag inte skulle få uppleva igen men så var det ändå min tur och jag är glad att det blev så.
Det hade bara gått några få träffar och plötsligt en kväll när jag låg där och var på väg att tryggt slumra in i din varma famn viskade jag lugnt, "släpp aldrig taget".
Det var först i efterhand, när jag i min trötthet piggnade till igen, som jag förstod vad jag precis sagt. Något inom mig fick mig att våga ta steget, steget till att ta chansen och visa mitt sanna jag - även om jag visste att det innebar en stor risk för ett redan så skadat hjärta. Du svarade genom att omfamna mig lugnt och viska tillbaka, "jag lovar, det kommer jag inte att göra." Jag rodnade och mina ögon log.
.JPG)
No comments:
Post a Comment